Meny

#viberättar

#viberättar är en sajt för alla barn och unga som varit med om något som inte känns ok på nätet. Har du blivit utsatt för hat, hot, kränkningar, trakasserier eller något annat jobbigt? Här kan du berätta din historia. Du är inte ensam och det är helt anonymt. Genom din historia hjälper du oss att få vuxna och hela samhället att förstå hur det kan vara på sociala medier och på nätet, så att vi kan arbeta för förändring. Samtidigt hjälper du andra som också varit med om jobbiga saker att förstå att de inte är ensamma.

Här kan du även läsa och lyssna på tips och råd från experter, vända dig till organisationer för hjälp, rådgivning och någon att prata med.  Alla berättelser kommer att sammanställas i en rapport tillsammans med förslag på hur vi kan skapa ett tryggare och schysstare internet. Tillsammans är vi starka och genom din berättelse kan vi ta första steget mot en schysstare nätvardag.

Tack för att du berättar!

Dela din berättelse!

Helt anonymt

Din historia

ålder

könsidentitet

6 berättelser...

Tjej, 16 år

Jag har aldrig fått ”näthat” själv men min bästa vän har fått det pga hennes hudfärg och religion.

Tjej, 16 år

Jag var tvungen att stänga ner alla mina konton på snap och instagram pga allt hat och kommentarer…

Tjej, 15 år

Det finns en norm i samhället att man ska vara stark och inte bry sig när någon hatar eller skriver något elakt. Men innerst inne tror jag alla bryr sig och det gör ont även om man inte vill erkäna det. Ett stort problem är just att man alltid ska låtsas som att det inte spelar någon roll när det faktiskt gör det.

Tjej, 17 år

Sociala medier kan kännas väldigt ensamt och exkluderande ibland speciellt när man ser att vänner eller personer man känner är ute och gör något tillsammans och man är själv inte bjuden.
Det är inget fel att lägga ut saker när man har roligt men vi borde bli bättre på att tänka på hur vi gör det och att vissa kan ta illa upp och känna sig utfrysta.

Tjej, 13 år

När jag var ungefär 10 år, så hade jag precis börjat med instagram. Det var då väldigt populärt att skriva många hasthags på sina bilder man la ut, så som typ; #picture #cool osv.. Men den skolan jag gick i då (mina klasskompisar alltså) mobbade mig sen förskoleklass till typ 4,(tillslut så bytte jag skola) och de skrattade alltid när jag la ut nya bilder och skämtade bara för att retad inför mig och sa; ska du ha mer hasthags nu eller, vad är nästa hasthags osv.. och hånflina åt mig.

Tjej, 13 år

Blivit sexuellt trakasserad av en 16 åring
Mår sååååå dåligt

Visa 6 till...

Behöver du prata med någon som förstår?

Ibland kan det vara bra att prata med någon som kan lyssna och stötta.

På BRIS finns utbildade kuratorer som stöttar barn i utsatta situationer. Du kan prata med dem via chatt, mejl och samtal samt ställa dina frågor deras forum.

Hos Tjejzonen får tjejer stöd. Du kan chatta, hitta värdefull information eller ansöka om att få egen storasyster att prata med.

Under Kevlaret riktar sig till killar. De erbjuder stödchatt, forum och massor av viktig information om bland annat psykisk ohälsa och machonormen.

Prinsessan Sofia om #viberättar

Se Prinsessan Sofia berätta om kampanjen och hör henne och några av våra experter prata om hur vi kan skapa en bättre och tryggare nätvardag för barn och unga.

Jag lånar ut min röst

Barn och unga har rätt att höras och bli tagna på allvar. Under #jaglånarutminröst lyfter kända och okända personer berättelser från barn och ungas nätvardag. Genom att visa hur verkligheten ser ut tar vi ett första steg mot ett schysstare och tryggare internet.

Vad säger barn och unga?

Vi frågade barn och unga om vad som är viktigt att tänka på om man råkat ut för näthat

  • Prata med en vän eller någon du litar på. Det är alltid bra att någon annan vet så att ni kan hjälpa varandra.
  • Prata med skolkuratorn eller en lärare du litar på. Du kan få bra tips och hjälp med att ta tag i saker som händer i skolan.
  • Blocka personer som gör elaka saker på nätet. Att gå in och försvara eller argumentera emot gör saken ofta värre, det blir som att bekämpa eld med eld.
  • Anmäl konton som skriver opassande saker!

Vad säger Barn- och elevombudet?

En gång är en gång för mycket

Om du blir illa behandlad eller mobbad ska du alltid prata med någon vuxen på skolan. Om det känns svårt kan du prata med dina föräldrar eller någon annan vuxen, så att de pratar med skolan. Skolan måste göra allt den kan för att hjälpa dig direkt. Det spelar ingen roll om det bara har hänt en enda gång. Det är jätteviktigt att du känner dig trygg och mår bra i skolan.

Skolan måste hjälpa dig

Alla former av mobbning som har koppling till skolan måste utredas. Det spelar ingen roll om det har hänt på skolan eller på fritiden. Om andra i din skola skriver taskiga saker på sociala medier har skolan ett ansvar. Det är alltid skolans jobb att se till att det slutar.

Om du ändå inte får hjälp

Om skolan inte hjälper dig kan du göra en anmälan till oss. Om du vill göra en anmälan till Skolinspektionen och Barn- och elevombudet kan det vara bra att be en vuxen om hjälp. Om vi tycker att skolan har brutit mot reglerna kan vi kräva att skolan agerar, så att mobbningen inte fortsätter

Mobbning i skolan och på nätet händer ofta ihop

Vi vet att många som blir mobbade på skoltid också blir utsatta för kränkande kommentarer på nätet. Det är därför viktigt att skolan förstår sitt ansvar och har kunskap om vilka sociala medier som eleverna använder. Det handlar inte om att bevaka vad eleverna gör, utan att försöka skapa ett tillitsfullt klimat där elever vågar berätta om vad som händer på nätet.

 

Barn- och elevombudet Caroline Dyrefors Grufman

Vad säger barnadvokaten?

Barnadvokaten, Anna Ekvall

 

  • Om du har eller tror att du har blivit utsatt för ett brott, ska du kontakta en advokat som jobbar för unga.
  • En advokat är så gott som alltid gratis för personer under 18 år.
  • Det går också bra att lämna namnet på den advokat du vill ha till polisen, när du gör en polisanmälan.
  • Advokaten ser bara till ditt bästa och följer med dig på polisförhör, samt om det blir en rättegång i domstol.
  • Din advokat får inte berätta för någon annan om det du säger till advokaten. Advokaten har alltså tystnadsplikt.
  • Och kom ihåg – Du har alltid rätt till hjälp!

 

Barnadvokaten Anna Ekvall

Vad säger Facebook?

 

  • Vårt mål är att skapa en miljö där vi behandlar varandra med empati och respekt. Vi har regler för vad som är ok och inte. Det är inte ok med trakasserier, mobbing eller hot.
  • Om du upplever något som inte känns ok så kan du anmäla det till oss. Allt innehåll på Facebook, Instagram och Messenger går att anmäla.
  • Allt som inte känns bra kommer inte att strida mot våra regler, som gäller lika för alla i hela världen. Men glöm inte att du kan skapa en trygg miljö också på andra sätt. Du kan också ta en paus från någon, välja att ta bort en person som får dig att må dåligt eller att helt blockera någon från att interagera med dig.
  • Du kan också stötta andra som utsätts för att visa att de inte är ensamma, till exempel genom att skriva något snällt eller genom att be den som beter sig illa att tänka på tonen.
  • Titta gärna in på vår ungdomsportal där du får mer tips och råd om hur du håller dig trygg på Facebook och Instagram: https://www.facebook.com/safety/youth

Vad säger organisationerna?

Vi frågade vad de organisationer vi samarbetar med tycker. Här kommer deras bästa tips!

 

Bris

  • Lita på din känsla. Känns det inte bra så är det inte okej
  • Du har alltid rätt att säga ifrån, det handlar om dig och din kropp (ibland kanske du inte vågar säga ifrån och då är det ändå INTE du som gjort något fel!)
  • Berätta för någon vuxen om vad som hänt och hur du mår

 

Tjejzonen

  • Våga berätta för någon du har förtroende för om du utsatts för näthat. Du ska aldrig behöva vara själv i det du utsatts för och det är aldrig ditt fel.
  • Om du är orolig för om du utsatts för något olagligt ska du alltid anmäla! Se till att spara bilder, eller skärmdumpa konversationer så att du har bevis. Och kom  ihåg att hat och hot är olagliga även om de sker online! Om du är osäker på vad lagen säger kan du rådfråga Tjejzonens jurister helt anonymt via juristen@tjejzonen.se

 

Killfrågor.se

  • Ingen annan än du vet hur det känns just i dig. Har någon sagt eller gjort något som fått dig att må dåligt så har du rätt till den känslan.
  • Känns det för svårt och jobbigt att säga ifrån så kan det kännas lättare att få prata om det med någon som lyssnar och som du känner att du kan lita på. Det kan vara en vuxen i skolan, en familjemedlem, en kompis eller någon hos oss på Killfrågor till exempel.

 

Under Kevlaret

  • Försök så gott det går att inte gå in i det elaka som skrivs till dig. Spara det du kan av konversationen om det är något som du vill anmäla, eller bara för att kunna visa för någon i din närhet. När du gjort det – blockera den som skriver dumma saker till dig. Vissa människor är inte värda att diskutera med, och då kan det bästa vara att ta avstånd helt.
  • Vi människor kan vara riktigt tröga. Många tänker inte riktigt på vad man skriver på nätet, och att det kan göra riktigt ont i den som sitter på andra sidan skärmen, och det gäller även våra kompisar. Om det är en nära kompis som är taskig mot dig på nätet, försök att berätta att du blev ledsen eller sårad. ”När du skriver sådär så blir jag verkligen skitledsen.” Är ni osams kan det vara bra att fråga om man kan träffas och prata istället. ❤

Vad säger polisen?

Spara bevis

Se till att spara mejl, chattar, bilder och annat du fått om du ska göra en anmälan! Polisen behöver så mycket dokumentation som möjligt när saken ska utredas.

Gör polisanmälan

Utan polisanmälan händer ingenting från rättsväsendets sida.

Agera snabbt

Att vänta med att polisanmäla i den här typen av ärenden gör det svårt för Polisen att agera, It-spår försvinner snabbt!

Du behöver inte veta namnet på det brott du blivit utsatt för

Det är inte din sak att bestämma vilket brott det rör sig om, det ska Polisen sköta. Även om det inte är ett brott kan det vara viktigt för Polisen att få veta om obehagliga saker som sker på nätet, det kan vara pusselbiten som fattas för att hitta förövare i andra ärenden.

Du är inte ensam

Ta stöd av kompisar, föräldrar, lärare, andra vuxna när det händer något obehagligt på nätet.

 

 

Polisen Pelle Wecksell

 

Vad säger psykologerna?

Vad är mobbning?

Det finns ingen exakt beskrivning av vad mobbning är, men när man säger mobbning brukar man mena att någon utsätts för negativa och kränkande handlingar som upprepas. Mobbning brukar också innebära att det finns en obalans mellan den som mobbar och den som utsätts. Det kan handla om att den som mobbar har högre status eller mer medhåll av andra, är starkare eller helt enkelt att många mobbar en ensam person, även om en mobbare också kan vara ensam om att utsätta sitt offer. Mobbning behöver inte handla om att man ger sig på någon direkt med kränkande ord eller handlingar. Det kan också handla om att man kränker någons integritet genom att avslöja hemligheter, sprida ut rykten eller lägga ut smygtagna bilder, kanske utan att den mobbade vet om det. Mobbning kan också innebära att man fryser ut någon.

Vem mobbar?

Det finns en myt som säger att den som mobbar gör det för att hen har dålig självkänsla, och använder mobbningen för att hävda sig. Och att mobbare ofta själva har varit mobbade. Inget av det här stämmer, även om det förstås kan stämma i vissa enstaka fall. När man i forskning har tittat på vad som utmärker mobbare som grupp så är de snarare personer som redan innan de börjar mobba är dominanta och gillar att ha makt och kontroll över andra. De har ofta dålig förmåga till medkänsla med andra och är impulsiva och aggressiva. Det finns alltså ingen anledning att försöka bortförklara mobbning med att ”det är synd om mobbaren”. Det är den som blir mobbad som det är synd om. Däremot händer det ganska ofta att mobbare inte har förstått hur illa de har gjort sina offer. Ibland förstår de inte ens att det de har gjort är mobbning. Det gäller särskilt alla dem som man ibland kallar för ”svansen”, det vill säga alla de som bara hänger på mobbaren genom att t ex dela eller lajka elaka kommentarer på sociala medier. Det innebär att det verkligen är värt mödan att ta itu med mobbare och göra dem uppmärksamma på vad det är de håller på med.

Varför är det värre att bli mobbad och trakasserad på nätet?

Det har visat sig i forskning att nätmobbning skadar den mobbade mer än sådan mobbning som äger rum i verkliga möten. Det kan bero på flera olika saker. Dels sker nättrakasserier ofta utan att vuxna har någon insyn. Om någon blir trakasserad på skolgården så uppmärksammas det ju ofta av personalen på skolan. Men vuxna är inte närvarande på de sociala forum som ungdomar möts i på nätet. Nätmobbning kan också pågå dygnet runt och många som utsätts upplever sig därför inte vara trygga någonstans eller någonsin. Det är en fruktansvärd känsla att veta att även när man har gått och lagt sig i sin egen säng i sitt eget hem så kan man plötsligt utsättas för hatattacker; man får aldrig vila ifrån den konstanta rädslan och stressen som detta för med sig. En annan orsak kan vara att nätmobbning kan involvera så många. Det är en sak om några stycken är taskiga mot en, och en helt annan om man upptäcker att hela ens skola, kanske till och med personer som man inte känner, deltar i kränkningar mot en på nätet. En annan speciell sak med nätmobbning är att den kan finnas kvar långt efteråt, både för andra att se och som en påminnelse för en själv. Tyvärr är det också så att människor, både vuxna och barn, verkar tappa alla spärrar och gränser när de skriver saker på nätet. Sådant som man skulle ha väldigt svårt att säga till någon som står framför en blir plötsligt helt ok att skriva. Så nätkränkningar är ofta väldigt hårt, aggressivt och grovt formulerade redan från början.

Andra problem med sociala medier

Nu finns det även andra saker med sociala medier än rena trakasserier som kan få oss att må dåligt. Även sådana saker som kanske inte var illa menade kan uppfattas som taskiga. Det är mycket lättare att missuppfatta varandra när man kommunicerar i skrift och med bilder och symboler, eftersom man då inte uppfattar allt sådant som ansiktsuttryck, tonfall, blickar och annat som ger viktig information om vad avsändaren egentligen menade. Alla som har försökt har nog märkt att skriftliga skämt mycket lätt kan feltolkas.

En annan sak som kan leda till missförstånd är det faktum att man ofta inte får svar direkt, det är en fördröjning i nätkommunikationen som inte finns i ett vanligt samtal. Detta i sin tur gör att man hinner tänka väldigt mycket och bygga upp oro, egna tolkningar och fantasier innan man till slut får svar.

Det är också mycket lätt hänt att man känner sig utstött och utanför av sådant som man kan få se i sina kompisars flöden, fast det kanske finns helt naturliga förklaringar. Det väcker t ex olika känslor om ens kompis på måndagen berättar att hen var på bio med sina kusiner på lördagen, än om man får se i sociala medier hur samma kompis har jättekul tillsammans med några främmande ungdomar på lördagskvällen medan man själv sitter hemma ensam och har tråkigt.

Många människor beskriver också hur de känner en stress och press av att matas med alla andras lyckliga liv. Man glömmer lätt att de flesta bilder är väldigt tillrättalagda och fixade, och att det i själva verket är väldigt få människor som har kul hela tiden. Men det är bara de stunderna som de väljer att visa upp. En annan aspekt av det här är att man lätt fastnar i en ständig jakt på andras lajks och uppmärksamhet, där fokuset på hur man ser ut, och hur ens liv ser ut, blir mycket viktigare än hur man egentligen mår och har det.

Vad ska man göra åt nätmobbning?

Den allra viktigaste insatsen mot mobbning och trakasserier är att se till att de aldrig uppstår. En bra regel att ha för sig själv är att aldrig haka på och sprida negativa uttalanden utan att först ta reda på mer. Stämmer det som skrivs verkligen? Vem är avsändaren och vad kan det finnas för bakomliggande skäl för denna att lägga ut det här? Det är lätt att dras med av sina känslor, så genom att ha som regel att vänta lite med att svara på saker som gör en upprörd hinner man ofta både lugna ner sig och tänka lite mer klart och på så vis undvika att råka delta i mobbning. Sätt också upp regler, antingen för dig själv, eller tillsammans i den grupp du ingår, om vilket samtalsklimat som ska råda. Vissa ord kanske man t ex överhuvudtaget inte ska få använda i er grupp. Hur vi pratar med varandra spelar en väldigt stor roll för hur vi mår och hur trygga vi känner oss.

Det är också nästan omöjligt för mobbare att fortsätta mobba om de inte får med sig någon ”svans”. Genom att ta ställning mot mobbningen, allra helst om man är några stycken, så har man väldigt goda möjligheter att få stopp på den innan den knappt har kommit igång.

Om man vet om att någon är utsatt, vare sig det är man själv eller någon annan, så måste man berätta det för en vuxen som kan göra något åt saken. Att berätta en sådan sak är inte att skvallra, det är att hjälpa. Både genom att se till så att den som är utsatt kan få hjälp och för att stoppa mobbarna, som annars riskerar att fortsätta att utsätta ännu fler för hat, hot, kränkningar och trakasserier.

 

Psykologen Jenny Klefbom

Jag känner mig utanför, rädd, orolig

Att känna tillhörighet, att vara med, är kanske den starkaste önskan hos oss alla människor. Vi vill betyda någonting och vara viktiga, vara en del av en grupp, ett gäng, vare sig det är en mindre grupp på två, tre personer eller en större grupp. När vi blir påhoppade med dömande, oschyssta, fördomsfulla och hatfulla kommentarer från andra så kan det sätta igång extremt starka känslor för att det får oss att tappa känslan av tillhörighet. Vi känner oss utanför, annorlunda, får inte vara med. Det är lätt att vi då blir livrädda, deprimerade, blir oroliga och får ångest och drar oss undan.

Jag känner mig dålig, känner skam

En av de jobbigaste känslorna att känna som människa är skam. Även en person som har många vänner, har bra självförtroende och självkänsla, kommer känna skam när den blir påhoppad. Det är naturligt och inbyggt i oss sedan hundratusentals år. Skam finns inbyggt i oss bland annat för att signalera att vi gjort något fel mot gruppen vi lever med, och att vi behöver ändra på någonting vi gör så att vi inte skadar gruppen. När skam sätts igång av påhopp av fördomsfulla hatord så är det därför lätt att tro att vi faktiskt gjort något fel. Men i själva verket är det personerna som hoppat på en som har gjort fel. Det är de som borde känna skam, men bakom en skärm är det mycket lättare att kränka någon utan att känna skam.

Vad är det för fel på mig?

När andra hoppar på oss med fördomsfulla och hatfulla ord så är det lätt att tro att orden de slängt på en stämmer. Det kan bero på att när någon hoppar på oss på det viset så känner vi starka känslor som skam, rädsla eller att vi blir ledsna. När vi känner starka känslor så är det hjärnans uppgift att försöka förstå varför vi känner som vi gör, den försöker tolka känslorna. Här kan det lätt gå fel och hjärnan tänker ungefär såhär: ”Eftersom jag känner så mycket skam måste det betyda att jag gjort något fel, det är fel på mig, annars borde jag inte känna såhär”. Man kan säga att man blivit manipulerad av omgivningen att känna sig dålig. Det är inte schysst! När du känner så och tänker så, se det som ett tecken på att du blivit manipulerad och prata med någon vuxen som du litar på.

Jag vill dra mig undan och bara försvinna

Jag vet inte om du tänkt på hur djur gör, men när till exempel en katt blivit sjuk eller skadad –  vad gör den då? Jo, den går och gömmer sig. Det kan ta flera dagar innan man till sist hittar sin katt som skadat sin tass eller har problem med magen, för att den sprungit iväg och hållit sig undan från alla andra. Och då känner man kanske: ”Åh stackarn, har du gått och gömt dig nu när du behövde hjälp, vi måste ta dig till veterinären så du kan få hjälp ju!” När vi blir kallade olika saker så är det naturligt att vi blir ledsna, oroliga, känner skam eller andra starka och jobbiga känslor och tänker att det är något fel på oss. Då är det naturligt att vi vill dra oss undan, gömma oss, inte synas, precis som djur gör. För stunden kan det kännas som att det hjälper att dra sig undan, men i längden blir det oftast bara värre, att man känner sig mer ensam och att de hårda orden och tankarna stämmer om en själv. Så när du känner för att dra dig undan, sök istället hjälp, prata med någon vuxen som du känner tillit till eller vänd dig till några experter som du kan få prata med, som till exempel de vi tipsar om på den här hemsidan.

Varför gör de så här mot mig?

När man blir kränkt och påhoppad är det lätt att hjärnan försöker förstå ”VARFÖR?”. Hjärnan letar efter svar eftersom det är hjärnans uppgift. Svaret blir inte sällan ”- För att det är fel på mig”. Om man verkligen vill förstå varför andra gör så mot en så finns det andra förklaringar som är mer troliga. Psykologin och filosofin har studerat hur vi människor fungerar i hundratals år och har ganska många svar på varför folk gör som de gör. En vanlig grej vi människor sysslar med är något man inom psykologin kallar för ”försvar”. Försvar är saker man gör för att slippa känna jobbiga känslor. Ett typiskt försvar är något som kallas ”projektiv identifikation”. Det är ett lite lustigt ord men det som det betyder är ungefär följande: när man själv varit med om jobbiga saker, som till exempel att ens föräldrar varit hårda eller elaka mot en, eller att man själv känner sig dålig på något vis, så är det lätt hänt att man istället för att ta hand om de känslorna ”lägger över dem på någon annan”. Det vill säga man får en annan person att känna de känslorna man själv egentligen varit med om att känna, till exempel skam och utanförskap. Kanske har du blivit utsatt för detta. Det är oschysst och vidrigt beteende och bör stoppas. Det finns såklart andra orsaker också, till exempel att det är mycket enklare att kränka någon via nätet än IRL, att ingen försökt stoppa personerna som beter sig på det här viset, att de fallit för grupptryck och är med i ett gäng där man har ett macho- och kränkande sätt att uttrycka saker, att inga vuxna satt gränser och andra förklaringar.

Psykologen Daniel Ek

Det finns mycket forskning kring sociala relationer och mobbningens påverkan. Att vara utsatt kan ha enorm påverkan långt in i livet, både vad gäller relationer, psykisk och fysisk hälsa.

Många som är utsatta för mobbing och trakasserier har också andra svårigheter på något sätt. Det kan vara att en förälder eller syskon har fysisk eller psykisk sjukdom. Eller att någon i släkten dricker för mycket alkohol. Eller att man har intressen i livet som skiljer sig från kamraternas. Tyvärr är det väldigt många barn som växer upp i en jobbig miljö på olika sätt. Jag har inga enkla tips eller lösningar på detta, jag vill bara uppmuntra dig att se helheten och ha en medkännande inställning till dig själv.

Jag har själv varit med om att bli retad och mobbad och det gör ordentligt ont. Kanske kan min story och andras ge hopp att det går att få ett bra liv även om det känns så otroligt hemskt när man är utsatt. Jag känner nog ändå att det är alla livets svåra stunder som gjort mig till den jag är, så jag skulle nog inte vilja vara utan detta, även det allra värsta.

Om du blivit utsatt är det viktigt att du pratar med någon. Det fysiska samtalet människor emellan ger en positiv hälsoeffekt. Skolan, föräldrar och barn behöver öka förutsättningarna och tiden för kommunikation IRL.

Men tänk om man inte hittar någon att prata med, eller tänk om den man pratar med inte lyssnar så bra som man hade hoppats? Man kanske känner att man får för mycket ”goda råd” som inte passar eller att de inte riktigt tar sig tid. GE INTE UPP. VERKLIGEN: GE INTE UPP. Att prata är viktigt! Man kan skriva i en dagbok. Man kan prata med ett djur. Någon kanske vill prata med Gud, om man tror på en sådan. Eller så kommer ett tillfälle att prata om det jobbiga ett år efter, eller fem år efter.

Alla kan vi känna oss dåliga eller ensammast i världen ibland. Att känna skam, ångest eller nedstämdhet är normalt och något alla upplever då och då.

Och känslan av att vara dålig kan sitta i och göra att man missar andra chanser, att man kanske inte vågar tacka ja till en fest man blir bjuden på, eller att man inte ringer den där kompisen som man skulle vilja ha kontakt med. Därför håller jag med Psykologen Daniel Ek (texten ovan) om att det är så väldigt viktigt hur man förhåller sig till de här jobbiga känslorna. Försök att inte låta känslan av att vara misslyckad hålla dig tillbaks från att göra saker som du skulle må bra av.

Psykologen Daniel Kraft