Intervju

PIGGE WERKELIN

Om det fanns ett piller mot dyslexi skulle jag aldrig ta det!

Min nyfikenhet är mitt driv

Jag har gjort det mesta, drivit flygbolag, bussbolag, mc-uthyrning, campingar med mera. Mitt driv kommer från min nyfikenhet.  Jag har alltid velat testa gränser. Det tror jag hänger ihop med dyslexin. Är jag dålig på något vill jag utmana det istället för att gömma mig.

 

Jag är totalt orädd för att göra fel

Jag ser på min dyslexi som en gåva. I skolan var jag bäst på att göra fel. Jag blev helt orädd för att göra fel, medan många av mina klasskamrater gjorde allt rätt och blev världsmästare på att återupprepa vad läraren sa. Om ens liv går ut på att inte göra fel kan man aldrig göra, eller tillföra något nytt.

 

Dyslektiker vågar tänka nytt

När jag fick reda på att min systerdotter hade dyslexi ringde jag upp henne och gratulerade och sa att det kommer att gå bra för dig.  Tittar man runt i världen är det många med dyslexi som gör skillnad på riktigt. Jag tror att det handlar om att våga tänka nytt och testa gränser. Om det fanns ett piller att ta mot dyslexi skulle jag aldrig ta det.

 

I bland ser folk ner på mig

De flesta människor som får höga positioner i arbetslivet är oftast väldigt bra i skolan. Har man svårt att stava i de sammanhangen blir man ofta nertryckt och fördummad. Jag är 56 år och kan fortfarande inte stava och ibland ser folk ner på mig för det. Det är den tråkiga delen som man får stå ut med.

 

Fler dyslektiker i bolagstyrelserna

Jag har valt att jobba med personer som är lite som mig själv där jag kan ta ut svängarna. Jag tycker exempelvis att en bolagsstyrelse ska vara väldigt bred. Det ska finnas kvinnor och män, unga och gamla, svenskar och utlandsfödda, det borde finnas ekonomer, reklamare och det borde finnas dyslektiker. För att gruppen ska fungera så behövs alla dessa små kugghjul och dyslektiker är en viktig grupp för att det ska hända något nytt.

 

Pigge Werkelin berättar om sin dyslexi

 

Lärarna är ett viktigt stöd

Det är viktigt att lärarna i skolan stöttar elever med dyslexi så de förstår att det finns något bra med dyslexi, att man har något som andra inte har.

 

Budskapet sitter i innehållet

Jag har haft många föreläsningar för dyslektiker och då märker jag att många är rätt osäkra. Men det måste man skala bort och våga gå sin egen väg. I början när jag skrev brev skämdes jag för jag stavade fel. Jag skrev under med att jag var dyslektiker för att det skulle vara lite förlåtande. Men jag slutade med det efter ett tag. Blir det fel så blir det. Budskapet sitter inte i stavningen utan i innehållet.

 

Att vara kreativ och våga, det är mod

Jag tycker att man ska tro på sig själv och följa sin magkänsla. Jag är 56 år och har livserfarenhet, men till er som är yngre – gör saker, testa grejer, tillåt att det blir fel! De som aldrig vågar testa eller vågar prova kommer aldrig vidare. Att lära sig hur högt ett berg är, eller var en stad ligger – det kan man googla fram. Men det här att vara kreativ och våga, det är mod. Vi har för lite mod i Sverige idag. De flesta människorna är livrädda för att göra fel och då får vi ingen utveckling. Det sitter för mycket rädda människor, för högt upp. Vi behöver fler av er som är dyslektiker!

 

 

 

Flagga Dyslexialand

Berätta din historia

Följ vår FB-sida för att bli medborgare i dyslexialand.