Rundabordssamtal: Från forskning till förändring – Rätt till hjälpmedel vid examinationer 

Barns rätt till likvärdig utbildning stod i fokus när forskare, skolprofession, myndigheter och civilsamhälle samlades i Stockholm för ett lösningsfokuserat samtal om dyslexi och tillgång till hjälpmedel vid prov och bedömningar. 

Den 17 september samlades ett urval av nyckelpersoner från forskning, skolsektorn, myndigheter, OECD, lärar- och studentförbund samt civilsamhället i Stockholm för ett fördjupat samtal om hur elever med dyslexi kan ges bättre förutsättningar att visa sina kunskaper – med särskilt fokus på rätten till hjälpmedel vid examinationer. 

Initiativet, arrangerat av Prinsparets Stiftelse, syftade till att översätta forskning, lagstiftning och internationella riktlinjer till konkret förändring i klassrummet och baserades på stiftelsens nya forskningsöversikt på området.  

OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development) bidrog med ett internationellt perspektiv på hur likvärdighet i bedömning blir allt viktigare globalt, och hur Sverige både kan inspireras av och bidra till det internationella arbetet. 

Jasmin Kim, analytiker hos OECD lyfte särskilt fram deras pågående arbete inför PISA-testerna 2029, där ett utvecklingsarbete för likvärdig bedömning och inkludering pågår. Bland de tekniska anpassningar som lyftes fram som särskilt lovande för elever med dyslexi och andra lässvårigheter nämndes bland annat talsyntes (text-till-tal) samt olika visuella inställningar som går att anpassa efter behov, till exempel zoom, kontrast mellan bakgrund och text, typsnitt och radavstånd. 

Ett gemensamt ansvar 

Prinsparets Stiftelses generalsekreterare Helene Öberg deltog i samtalet och lyfte särskilt vikten av assisterande teknik:  
 
“Trots att det finns stöd i forskning för assisterande teknik vid både inlärning och bedömningssituationer så är osäkerheten bland Sveriges elever stor om när det får användas. Det saknas också en likvärdighet, varje skola kan fatta beslut om hur de vill göra. Det är en ohållbar situation. Assisterande teknik har en viktig roll i både inlärning och bedömning, så att elever får chans att visa sina kunskaper, och därmed också få förutsättningar att gå vidare till högre utbildning.” 

Forskningens roll i praktiken 

Martina Hedenius, som bidragit i framtagandet av forskningsöversikten, presenterade aktuell forskning om dyslexi och hjälpmedel i undervisning och lärande. Hon lyfte särskilt fram att assisterande teknik kompenserar för avkodnings- och stavningssvårigheter och frigör kognitiva resurser till att bearbeta kunskap. 

Från samtal till handling 

Deltagarna delades in i mindre grupper för rundabordsdiskussioner där frågor som hinder för tillgång till hjälpmedel, implementering av forskningsbaserad kunskap och Sveriges roll i det internationella arbetet diskuterades. Varje grupp delade sedan sina viktigaste insikter i en gemensam reflektion. Några av insikterna som lyftes fram var:  

•  Elever och föräldrar tar ett stort eget ansvar för tillgången till hjälpmedel i skolan, och de finns ofta en osäkerhet kring i vilka situationer man får ha dem och inte. 
   

•  Mer behöver göras på systematisk nivå för att möta huvudmännen och säkerställa att de har tillräcklig kunskap och förmåga att säkerställa barns rätt till likvärdig utbildning och bedömning.  
   

• De nya digitala nationella proven utgår från en universell design för att vara mer tillgängliga, och kommer också att ha specifika tillgänglighetsanpassningar för läsning. Det kommer inte krävas en särskild diagnos för att få tillgång till anpassningar av de nya digitala nationella proven. 
   

• Trots att forskningen är tydlig – hjälpmedel är en avgörande del för att elever med dyslexi ska kunna visa sina kunskaper – råder stora skillnader i hur stödet fungerar runt om i landet. I vissa kommuner fungerar samverkan mellan lärare, rektorer och elevhälsa väl, medan andra elever fortfarande möter osäkerhet och oro kring om de får använda sina hjälpmedel på prov. 
   

• Samtalet visade på både hinder och möjligheter: att tillgången till stöd alltför ofta avgörs av enskilda lärare eller rektorer, att lärarkompetensen behöver stärkas, samt att digitala provlösningar fortfarande innebär utmaningar. Samtidigt finns framsteg – kombinationen av assisterande teknologi och avkodningsträning är effektiv, och nya digitala provtjänster kan ge fler elever bättre förutsättningar. 

 
I samtalen deltog:  
 
Andreas Mörck, Almega Utbildning 
Aurora Lindberg, Specialpedagogiska skolmyndigheten 
Christina Hellman, Dyslexiföreningen 
Christina Månberg, Skolforskningsinstitutet 
Eino Örnfeldt, Universitets- och högskolerådet 
Fredrika Olbers, Prinsparets Stiftelse 
Helene Kindstedt, Dyslexiförbundet 
Helene Öberg, Prinsparets Stiftelse 
Maria Weståker, Skolverket 
Marie Axelsson, Skolinspektionen 
Martin Norsell, Universitetskanslersämbetet 
Martina Hedenius, KIND 
Micaela Jonsson, Prinsparets Stiftelse 
Monica Sonde, Sveriges kommuner och regioner 
Patrik Malmunger, Stiftelsen Promobilia 
Robin Smith, Sveriges Lärare 
Sven Bölte, KIND 
Tove Alm, Stiftelsen Promobilia 
Vidar Ekman, Elevernas Riksförbund 
Åsa Hemingway, Myndigheten för tillgängliga medier 

Det fanns ett stort intresse för fortsatt dialog om hur myndigheter, skolor och civilsamhälle kan samverka för att stärka förutsättningarna för elever med dyslexi, och Prinsparets stiftelse kommer att följa upp och fortsätta vara en samlande kraft för de relationer och möjligheter som uppstod under rundabordssamtalet