Prins Carl Philip
Det var blandade känslor när jag fick min dyslexidiagnos. Som Prins ville jag inte sticka ut från mina kompisar och här kom ytterligare en grej som gjorde att jag stack ut och var annorlunda från mina vänner. Det tyckte jag var jättejobbigt. Samtidigt var det ganska skönt för då fick jag en förklaring till varför jag inte var så bra på att stava eller på att läsa.
I officiella sammanhang har dyslexin varit ett hinder
För mig har dyslexin definitivt varit ett hinder i officiella sammanhang och då tänker jag främst på när man ska hålla tal. Ett specifikt tillfälle som blev väldigt kämpigt var när jag höll tal på idrottsgalan. Jag tyckte att det kändes väldigt jobbigt där och då, eftersom jag inte kunde leverera talet på det sättet jag ville göra. Men också efteråt, den responsen jag fick var väldigt jobbig att få. Förr i tiden sa man att en dyslektiker antingen är dum eller lat, och jag kände att det epitetet lades på mig.
Efter idrottsgalan kände jag att jag ville komma ut och berätta att jag har dyslexi. Det var mycket på grund av mig själv, att jag ville förklara. Samtidigt hoppades jag såklart att jag kunde stärka andra med dyslexi och att lyfta upp dyslexifrågan i debatten. Men jag kunde aldrig ana att det skulle tas emot så väl som det gjorde, det känns jättebra, det känns fantastiskt positivt!
Du har många andra styrkor
Till alla som har dyslexi vill jag säga att jag vet hur det känns. Vi är jättemånga som har dyslexi så du är inte ensam. Försök att se det så här istället, du har väldigt många andra styrkor, så plocka fram dem. Så försöker jag se på det.