Intervju

PAOLO ROBERTO

Jag var inte dålig. Jag var bara dålig på att gå i skolan. Nu ser jag dyslexin som ett vapen, inte ett handikapp

Jag kände mig värdelös

För mig har dyslexin suttit ganska djupt kan jag säga. Skolan fick mig att känna mig dålig. Jag var duktig i skolan fast så fort man skulle fästa ner det på papper så framstår man som dum. Allt för mycket i skolan bedöms på hur man stavar, så för mig var skolan hemsk. Jag kände mig dålig, jag kände mig värdelös. Visst fanns det många faktorer, men dyslexin var en starkt bidragande orsak till att mitt liv började gå riktigt, riktigt dåligt.

 

Jag blev bäst på att vara sämst

Skolan blev för jobbig när jag började i högstadiet. För mig var det så att om jag inte kunde vara bäst, så kunde jag vara bäst på att vara sämst. Jag blev kriminell och stockholmspolisen klassade mig som en av Sveriges tre farligaste kriminella. Jag är knivhuggen 3 gånger, det höll på att gå riktigt åt helvete för mig. Men sedan hittade jag boxningen och tack vare den började jag komma på banan igen.

 

Jag var inte dålig, jag var bara dålig på att gå i skolan

Sakta med säkert kom jag ut i livet och idag har jag 200 anställda, jag har restaurang, jag har hotell och massvis med företag och jag har skrivit elva böcker. Det visade sig att jag inte var dålig, jag var bara dålig på att gå i skolan. Big difference!

 

Jag började skriva min familjehistoria

Synen på min dyslexi vände när jag skrev min första bok. Jag hade aldrig skrivit något i hela mitt liv, min exfru Lena hade aldrig fått en lapp med ”jag älskar dig” eller ”du är anledningen till att jag vill leva”, de grejerna fanns inte. Men så blev min exfru gravid och då slogs jag av tanken att tänk om min son förlorar vart han kommer ifrån. Så jag började skriva ner historier som mina italienska fastrar berättat om vår familj, fantastiska historier som byggde familjesammanhållning. Historierna är inte helt sanna, men de är helt fantastiska.

 

Idag har jag sålt över 300 000 böcker

Efter ett tag undrade då Lena vad jag höll på med, jag hade ju aldrig skrivit något i hela mitt liv. Hon bad att få läsa och lite motvilligt fick hon det. Hennes reaktion blev ”det här är ju riktigt bra Paolo, du borde ringa ett förlag”. Det startadet en helt ny karriär för mig och idag har jag sålt över 300 000 böcker.

 

 

Paolo Roberto berättar om sin dyslexi

 

Det viktiga är vad du har att säga

Det viktiga här, som jag upptäckte, är inte hur du stavar, det viktiga är vad du har att säga. Tyvärr när man går i skolan får man känslan av att dyslexin är ett handikapp och något negativt. Det är jättenegativt och ett handikapp om du ska stava, men i alla andra saker i livet så är din dyslexi en tillgång.

 

Dyslexin är ett vapen, inte ett handikapp

Min dyslexi är min tillgång, det är därför jag har 200 anställda, 13 företag och det är därför jag skrivit 11 böcker. Så tvärtom, du har talang. Dyslexin är ett vapen, inte ett handikapp!

 

 

Flagga Dyslexialand

Berätta din historia

Följ vår FB-sida för att bli medborgare i dyslexialand.