Helen Tursten
Jag lärde mig att läsa när jag var 5 år. Mitt problem var att jag aldrig lärde mig att stava. Jag kunde inte stava, jag var förtvivlad och jag skämdes så att jag kunde dö. När man har dyslexi skaffar man sig strategier, och min strategi var att öva, öva och öva tills orden satt i handen och i minnet. Jag har fotografiskt minne och visste hur ordet skulle se ut.
Berättelser som kompensation
Jag var dålig på att stava men jag har alltid varit bra på att berätta, det var ett sätt för mig att kompensera min dåliga stavning. Kanske är det därför som jag är författare idag. Jag ville helt enkelt bevisa för folk att jag inte var dum i huvudet. Jag lärde mig att memorera historier som jag sedan återberättade. Jag minns att jag brukade hitta på spökhistorier som jag berättade för mina kompisar så att de inte vågade gå hem efter att de varit hos mig
Fler lärare borde bedöma historien inte stavningen
Jag blev en berättare eftersom det var svårt att skriva. När jag var tvungen att skriva ner mina historier i skolan blev det alltid massor av stavfel. Fast ändå fick jag fick jättebra betyg på dem för att de var spännande och roliga att läsa. Där hade jag tur, att läraren bedömde själva historien istället för stavningen. Det borde fler göra.
Vissa ord går bara inte
När jag skriver böcker har jag alltid svenska akademiens ordlista bredvid mig, alltid! Men i och med att jag jobbat så mycket med text i snart 20 år så stavar jag betydligt bättre idag. Men ord som acceptera, associationsförmåga, mustasch. Då är det bara att börja bläddra. Det går inte!
Man blir nog lite smartare av dyslexi
När jag funderar på fördelarna med dyslexi så tror jag nog att man blir lite smartare när man har dyslexi, av de skälen jag sagt tidigare. Man är tvungen att kompensera och i vissa fall överkompensera för att bevisa för omgivningen att man inte är dum i huvudet. Träning ger faktiskt väldigt mycket färdighet.
Vi är jättemånga som har dyslexi
Till alla med dyslexi vill jag säga, ge inte upp! Lär dig att hitta vägar hur du löser dina problem och ta hjälp. Tjata på lärare och på föräldrar att de hjälper dig, sitt inte tyst och skäms för det finns inget att skämmas för. Vi är jättemånga som har dyslexi.